1, Skogen

Cassidy gick längst asfalts vägen med Naimas koppel i ena handen.
Naima, var Cassidys 5 månader gamla hund valp. Naima var inte så stor ännu, och Cassidy trodde inte att hon skulle bli större än en labrador. När de kom mot slutet av vägen och husen hade börjat upphöra så skymtade Cassidy den lilla björkskogen en bit fram. Naima började dra i kopplet. “Jaja, du ska få springa lös snart, men jag kan inte släppa dig här mitt på vägen!” Sa Cassidy och skrattade åt Naimas iver. När de kom in på stigen så hakade Cassidy loss läderkopplet från hundens sele och Naima for iväg. Skogen var halvmörk och en läskig dimma omgav skogen. Cassidy fortsatte längst stigen och skymtade långt bort några fler hus på andra sidan björkskogen. Cassidy gick åt höger när stigen delade sig, om man gick åt vänster så skulle man efter en stund komma ut på asfalts väg igen.

Naima syntes en bit bort, trots dimman. Cassidy stannade och följde Naima med blicken, plötsligt så blinkade det till i ett blott sken i Naimas svans. Cassidy flämtade till. Vad var det? Hon kände sig plötsligt hotad av björkskogen, och björkarnas tjocka trädrötter liknade ormar som låg på stigen och när som helst så skulle de attackera henne. Cassidy slog till sig i ansiktet. Vad var det hon höll på med? Hon råkade väl bara blinka till lite, och inte skulle hon låta det skrämma vettet ur henne?! “NAIMA?” Ropade Cassidy, men den svarta hundvalpen dykte inte upp som vanligt. I vanliga fall så brukade Cassidy ropa ytterligare några gånger och Naima kom alltid till slut. Men nu var Cassidy trött på att alltid få vänta på Naima. Hon fortsatte stigen fram och kollade noga efter valpen. Genom några buskar som än inte tappat alla sina löv kunde hon se ett blått sken. Cassidy ställde sig bakom en tjock björk och kikade fram igenom buskarna, en varelse satt på kanten av en gammal brunn. Det var en flicka, Cassidy kunde inte gissa hur gammal hon var. Håret var kolsvart och långt, och blåa lysande slingor lyste upp henne. Hon hade svarta byxor som såg så stora ut att det såg ut som om hon hade två säckar på sig. Hon hade ett linne och någonting som liknade en sjal runt halsen. Och i hennes famn så fanns… Naima! Cassidy vart stel av skräck. Hon stod där så länge att det kändes som en evig het, då den underliga flickan satta ner Naima på backen. Naima skällde, och det verkade som om hon fått syn på Cassidy. Cassidy tog ett steg bakåt och det knakade. Toppen! Hon hade trampat rakt på en pinne och den där flickan skulle säkert ta Naima och sticka.. Eller någonting…

Flickan flämtade till. Hon gav Naima en snabb klapp och reste sig hastigt upp och hennes ögon lyste av rädsla, precis som den gamle gubbens ögon, han som suttigt vid hennes säng 8 nätter i rad, de dagarna innan Cassidy hittat Naima.. Vänta lite! Det var ju här vid den här brunnen hon hittat Naima! Hon hade inte sett att det varigt en brun, på grund utav all mossa, men nu var mossan borta. Flickan måste ha rensat bort det.

Naima sprang mot Cassidy och hoppade upp och slickade henne i ansiktet. Cassidy backade några steg och kom ut på stigen. Dimman var nu värre än förut och snart så var det kolsvart, fastän klockan varigt 5 när Cassidy gått hemifrån för att rasta Naima.
Helt plötsligt så stod flickan några meter framför henne på stigen. Cassidy försökte skrika, men hon kunde inte få fram ett ljud.

Flickan såg inte lika rädd ut längre, och Cassidy såg nu att hela hon lyste. Cassidy tog ett steg bakåt, flickan sträckte ut handen och sa, “Snälla, kom tillbaka i morgon!” Cassidy nickade motvilligt till svar, kopplade Naima och började springa hemmot.

Hon kollade på klockan, kvart i 8!? Hennes föräldrar skulle förbjuda henne att gå ut för alltid! Hon var en TIMME sen till middagen. Naima sprang bredvid henne och verkade inte alls trött fast hon sprungit runt jätte länge i björkskogen. Eller hade Naima verkligen sprungit runt så länge? Hur länge hade Cassidy egentligen stått bakom trädet och kollat på den mystiska flickan och Naima.

Det tog dem bara 3 minuter att springa hem, och ute på trappan så satt hennes mamma gråtande. Och så fort hon såg Cassidy så skrek hon: “ OCH VART HAR DU VARIGT? VI RINGDE NYSS POLISEN OCH DE ÄR HÄR VILKEN SEKUND SOM HELST NU!” “Ja.. Jag var ute med Naima och vi var ute lite längre än vad jag trodde vi skulle va.” Svarade Cassidy och klappade Naima på huvudet.
“Vadå var ute längre än vad du trodde att ni skulle va? Du har väl inte varigt hos Niklas igen?! Du vet att han är för gammal för dej! Du är bara 14:on år Cassidy, han är 17!” Sa hennes mamma upprört.
“Nej jag har inte varigt hos Niklas han har ju till och med flyttat till Malmö! Tror du att man hinner härifrån till Malmö och tillbaka på 3 timmar eller?” Sa Cassidy kokandes inom bords, vad hade hennes mamma för problem egentligen?
“Men förlåt om jag inte visste det då. Gå in och säg till pappa att du är tillbaka och sen så får du värma Pan pizza och äta för vi åt upp all mat. Och du jag menade inte det där med polisen, men vi tänkte faktiskt ringa polisen om du inte kom hem före halv 9!” Cassidy orkade inte svara sin mamma. Hon gick upp för trappan och in igenom dörren med Naima och hennes pappa kom ut från vardags rummet och gav henne en sur blick. Det verkade som om hon skulle få ett riktigt långt utgångs förbud.

Jag vart nyss klar med första kapitlet, det vart en aning kort men jag hade tänkt mej att skriva många kapitel,så nu kan ni läsa 2 berättelser här. Jag kommer inte lägga ut Naimas Väktare så ofta, för den är svår att skriva.
Här har ni början av Naimas väktare:

Cassidy vaknade ännu en gång av att en iskall hand vilade mot hennes kind.
Det här var 8:onde natten i rad hon vaknat av att den gamla gubben satt bredvid hennes säng med sin iskalla hand mot hennes kind. Men så fort han vaknade så vart handen varm, och gubben drog tillbaka handen.
Första gången så hade hon blivigt rädd, men nu så skrämde inte gubben henne längre. Hans ögon var skräckslagna och han darrade. Cassidy trodde som vanligt att han skulle sitta där tills hon somnade igen, och alldeles innan hon somnade, så brukade han försvinna i en dimma, men nu hade han inte det där vänliga leendet nå mer. Han öppnade munnen, ett enda ord lämnade hans mun.

4. Hjälp! Människor?!

3. Windy? En ledare?

Haha XD Jag orkar inte ladda upp typ 1-2 delar om dan av Windy "boken" Så jag laddar upp 2-3 till i dag jag har ändå så tråkigt xD

2. Fireballs flock

[Jag la in del 2 i dag för min syrra ville läsa den så gärna :)]
(kommentera!)

Sum gnäggar högt år Fire och gnäggar till Windy:

- Snart ska du får träffa din far. Windy frustar och trampar på stället och snurrar runt. Sum knuffar till honom lite och då står han still men alldeles lycklig av förväntan. Fire ser Sum och galopperar mot dem. Han frustar glatt till Windy sedan stryker han sin mule mot Sums hals. Windy frustar lite sedan ser han på sin ståtlige far. Han gnäggar högt åt dom andra hästarna och ser at några föl håller på och leker. Han hopps att han snart kan leka med de andra fölen snart också. Sum gnäggar till Fire:

- Detta är din son Windy. Fire nosar på Windy och buffar försiktigt på honom. Windy tittar storögt på sin far men lugnar sig och gnäggar lågt till Fire. Fire skrittar bortåt och gnäggar åt Sum. Sum gnäggar tillbaks och skrittar efter. Windy följer efter Sum neråt mot flocken. När dom skrittar in i den stora flocken på den enorma ängen kommer en annan häst galopperande.

- Hej Pärla gnäggar Sum och Fire.

- Goddag gnäggar Pärla artigt och ser sedan på Windy. Vilken fin som du har fått gnäggar hon.

- Mm.... gnäggar hon till Pärla. Fire buffar lite rå Pärla och gnäggar sedan högt:

- Gaaaaaaaaame! Ett svart hingst föl skrittar försiktigt mot de, men stannar upp lite men fortsätter frammot. Windy ser på det svarta fölet och gnäggar högt till honom. Game svarar honom tyst och travar tills han står bredvid Pärla sin mor.

- Det här är min son Shadow Game gnäggar hon till Sum. Vi kom hit i går gnäggar hon.

- Jaha gnäggar hon till Pärla. Min son här heter Windy.

- Ett passande namn gnäggar Pärla till Sum.

- Din sons namn passar även på honom.

- Jag vet svarar Pärla och puttar fram Game mot Windy och gnäggar: Windy detta är min son Game och Game detta är Summers son Windy. Game och Windy nosar på varandra och sedan gnäggar dom glatt till varandra. Fire gnäggar lite till Game och Windy och sedan till Sum och Pärla. sedan galopperar han bortåt upp på en kulle och tittar ut över flocken. Sum och Pärla skrittar sida vid sida mot det lilla stället som brukade vara vid på sidan av ängen. Det var några fin tjocka busar där och en liten bäck som dom kunde dricka ur. Game och Windy skrittar efter sina mammor. När dom kommer till det lilla stället på sidan av ängen i närheten av Fires kulle travar Game och Windy före sina föredrar och stannar när dom är framme Game börjar att dricka lite ur bäcken medans Windy lägger sig i skuggan v en buske och vilar. Pärla och Sum kommer fram efter en liten stund. Dom börjar att beta av det vattniga gräset. Game galopperar runt lite men sedan blir han också trött och lägger sig och vilar. När Windy vaknar står Sum och Pärla fortfarande och betar. Game vilar så han reser sig och skrittar till Sum och börjar att dia. Hon frustar till honom och fortsätter att beta. Pärla gnäggar lågt till Windy och skrittar till Game och gnäggar till honom.

- Vakna. Game reser sig och ruskar på huvudet lite och gnäggar till Pärla:

- Vad är det?

- Inget särskilt. Gnäggar hon. Jag skulle bara väcka dig. Hon åter vänder till Sum och börjar att beta i gen. Game skrittar till Pärla och börjar att dia. Windy diar tills Sum puttar bor honom och Pärla gör det hon också med Game. det börjar att skymma och Fire kommer travande till Dom och busar lite med Windy och Game. Sedan gosar han med Pärla och Sumer en stund och går vidare till den andra hästarna för att säga godnatt. Sum och Pärla går till buskarna och lägger sig. Windy och Game lägger sig en bit i från sina mammor och ligger tätt tillsammans och somnar. Fire står på klippan och ser ut över flocken och ser att det flesta hästarna börjar att lägga sig. Windy vaknar och buffar på Game. Game vaknar och gnäggar:

- Vad är det?

- Inget gnäggar Windy. Dom reser sig och ser Sum och Pärla stå och beta. Dom går till sina Mammor och börjar att dia. När dom är klar galopperar dom uppför kullen till Fire och gnäggar glatt till honom. Fire gnäggar glatt till dom och känner sig lite sömnig. Windy och Game betar i sig lite gräs och travar sedan ner för kullen. Windy och Game leker tillsammans varje dag. De andra fölen har dom knappt sett. Dom har varit så små. Dom galopperar runt en dag i flocken där stöter dom på de andra fölen.

Dom stannar och Windy gnäggar glatt till fölen. Ett fuxfärgat hingstföl skrittar fram till dom och nosar på dom.

- Vem är du då? Gnäggar han till Game.

- Jag är Game gnäggar han och det här är Windy gnäggar han och knuffar till Windy lite.

- Hej gnäggar Windy till fölet. Vem är du då?

- Jag är Marengo svarade han. 3 andra hästar skrittar mot dom och gnäggar glatt. Ett grått stoföl gnäggar:

- Vill ni vara med i en kapplöpning?

- Visst! Gnäggar Marengo, Windy och Game i munnen på varandra.

- Kom då säger stofölet. Oj föresten vi kanske vill veta vad jag heter! Jag heter Candy Star men ni kan kalla mig för Candy om ni vill.

- Och jag är Poseidon gnäggar ett kolsvart hingstföl.

- Och jag är Nova gnäggar det fuxfärgade lilla stofölet. Windy ser lite på Candy.

- Och vart ska vi galoppera då? Gnäggar Game.

- Vi börjar från björken och galopperar till andra sidan ängen. Gnäggar Candy. Fölen travar till björken och ställer sig på rad.

- Klara färdiga och GÅ! Gnäggar Candy. Fölen galoppperar så fort de kan. Windy leder men då kommer Candy och galopperar om honom och sedan Poesidon. Game galopperar också om Windy. Men Windy lägger i en högre växel och galopperar om alla i gen. Men han tittar på mycket på Candy att han inte ser stocken. Han snavar och faller. Nova gnäggar och försöker komma i kapp de andra men lyckas inte. Candy galopperar först i mål och Game kom 2:a och Poseidon 3:a och Nova 4:a. Windy hade snavat och missat sin chans att vinna. Windy reser försiktigt på sig och ruskar på huvudet. Det var otur gnäggar Candy och Game. Marengo kom nu galopperande och kom på 5:e plats. Candy såg glatt på Game och Windy sedan travade hon i väg med Nova. Game och Windy vart törstiga så dom skrittade till bäcken. Marengo och Pos travade tillsammans bort till Fire. Windy ställde sig på sidan av bäcken och drack djupa klunkar. Game drack också mycket sedan galopperade han upp till Pos och Marengo som pratade men Fire. Windy gnäggade lite och galopperade sakta till sin mor Sum. Han diade lite och började sedan att beta. Efter en stund kom Game galopperande till Windy, Sum och Pärla. Han gnäggade glatt. Han diade lite och knuffade till Pärla lite. Pärla gnäggade lågt och buffade tillbaks på sin son. Game gnäggade trött till Windy. Windy frustade lite och fortsatte att beta. Game ställde sig bredvid Windy och betade han också. Efter några timmar kom Fire galopperande med Pos och Marengo. Han gnäggade lite åt fölen att gå till sina mammor. Pos och Marengo lydde och travade därifrån. Fire buffade ömt på Sum och Pärla. Han gnäggade högt år en ung hingst som hette Peleng att vakta focken i natt. Peleng gnäggade högt till svar och travade upp på Fires kulle. Windy och Game gnäggade glatt till Fire. Fire gnäggade busigt tillbaks och knuffade försiktigt omkull fölen. Windy och Game reste sig och stegrade lite och galopperade runt med Fire. Pärla såg på Fire och fölen och gnäggade lågt. Hon stack sedan ner mulen i den lite mini bäck och drack. Hon frustade och skrittade till trädet hon brukade sova under hon lade sig där. Sum gnäggade till Pärla och drack snabbt ut bäcken och lade sig en liten bit i från Pärla. Efter en stund kom fölen och lade sig vis Pärla och Sum. Sum buffade lyckligt på Windy. Fire lade sig emellan båda stona och gnäggade lite och sedan somnade han.

1. Det vita fölet

[glöm inte kommentera]

Summer som var vit helt vit. Önskade att hennes föl också skulle bli det. Om det blev det skulle hon kunna hålla de vita hästarna vid liv. Fölets far Fireball var en vacker fux. Men Sum hade ju redan fått 2 fuxfärgade föl. Hon skulle vilja ha ett vitt nu också. Hon vänder på huvudet och väntar sig se ett till fuxfärgat föl. Men då ser hon det vackraste lilla hingst föl och det bästa, fölet var vitt. Äntligen hon gnäggar lågt till honom och reser sig så att hon inte slår huvudet i grottan som hon är i, grottan kallas bockhornet.

Hon gnäggar tydligt till fölet som var en hingst.

- Jag döper dig nu mitt föl till Windy. Jag vill att du ska heta det för att du ska bli snabb och kunna fly från människor som vill fånga dig. Windy frustar ett föl frust han tittar på sin mamma. Sum slickar Windy tills han är torr. Windy försöket resa sig och tar ett vacklande steg och faller i hop i gen. Han försöker i gen och då lyckas han. Sum ställer sig upp ordentligt och gnäggar lite till Windy. Windy gnäggar tillbaks och går försiktigt närmare sin mamma och diar. Han diar tills han blir proppmätt och sedan lägger han sig ner i sanden och hör åskan mullra. Sum lägger sig tätt in till Windy och ser till att han ligger bra. Hon somnar fort och sover djupt. Windy ligger vaken en stund och lyssnar på åskan. Snart hör han bara regnet som smattrar mot stenarna. Sedan somnar han. Sum vaknar av att solen lyser in genom en springa och frustar till Windy och buffar på honom. Windy vaknar genast och ställer sig försiktigt upp. Sum ställer sig också upp och ruskar på sig och går sedan ut genom den lilla grottan. Solen lyser på hennes vita kropp. Hon gnäggar lite till Windy att komma ut, sedan tar hon en tugga av det lilla gräs som växt uppe vid bergen. Windy travar ut ur grottan och gnäggar högt när han ser solen. Den är varm och härlig. Han ser en pöl av vatten och dricker lite. Sedan går han till Sum och börjar dia. När Sum tycker at han är klar puffar hon bort honom. Windy frustar surt, han ville ha mer! Sum dricker några klunkar vatten ur pölen. När hon är klar säger hon till Windy.

- Vi ska ner till flocken nu, då får du träffa din far. Windy gnäggar högt av lycka. Sum skrittar ner på den lille stig som var upptrampad av hästar. Hon tittade bakåt för att se om Windy hängde med och det gjorde han. Han travade efter sin mamma och gjorde då och då några bocksprång. Sum gick med Windy tills dom kom till en gles skog. Hon gick in i skogen och gnäggade lite till Windy. Windy frustade högt till svar och travade in i skogen. Sum började också att trava sakta. Windy travade så fort han kunde efter Sum hans mamma. Efter ett tag kom dom ut från skogen fram till en sjö med en liten strand. Sum saktade av till skritt och stannade framför vattnet och började dricka stora klunkar av det goda vattnet. Windy gnäggade lite och travade fram till det stora vattnet. Han doppade hoven i vattnet och drog förskräckt upp den i gen. Han lägger mulen i vattnet och dricker. Sum buffar stolt på honom och säger:

- Kom nu vi ska gå. Windy frustar busigt och travar ut i vattnet. Sum gnäggar strängt åt honom att komma. Windy gnäggar lite men sedan ser han att hans mor menar allvar. Han travar upp från vattnet och frustar ursäktande till sin mor. Sum buffar på honom och går vidare. Dom vandra tills det börjar att mörkna. Dom kommer till en gles skog med några täta granar här och där. Sum väljer ut två granar som står väldigt nära varan och är täta och grenarna hänger långt ner nästan till backen. Hon gnäggar till Windy:

- Vi ska sova här under de här 2 granarna i natt. Windy gnäggar lågt och tuggar i sig lite blåbärs ris. Fast det inte var så himla gott att äta det men det fanns inte så mycket gott här i den här skogen. Sum kliar sig på benet och betar sedan i sig lite blåbärs ris hon också. Windy känner att han börjar bli lite sömnig men skuttar och galopperar runt för att inte bli för trött. Sum ruskar på huvudet åt Windy och känner sedan en vatten droppe nudda hennes mule. Det kommer fler och fler.

- Windy kom gnäggar hon.

- Kommer gnäggar han. Summer går under det två granarna och Windy förger efter henne. Han tyckte att det inte var så bekvämt att sova under granarna men det ända andra träd som fanns var höga tallar. När han var på väg in i granen med sin bakdel kände han många vatten droppar mot sin bak och skyndade sig in ordentligt.

- Mamma. Vad är det där blöta för något. Jag vet att det heter vatten när det ligger mycket i en grop men vad är detta för vattensmulor?

- Det är vatten droppar och när det kommer många säger man att det regnar gnäggar hon till sin son. Sum lägger sig ner och gnäggar lågt åt Windy. Windy frustar och lägger sig bredvid henne och somnar. Windy vaknar för Summer och reser sig tyst för att inte väcka sin mor. Han smyger ut från granen. Han ruskar på huvudet då några vatten droppar från granen kommer på hans öron. Det hade i alla fall slutat att regna nu. Han tuggar i sig lite gran ris men inte så mycket. Han gnäggar högt för att Sum ska vakna. Sum reser sig och går ur från den lilla nästan kojan som det vart av granarna. Windy travade hastigt fram till henen och började att dia. Sum ryckte till lite men betade i sig lite granris. Windy diade sig mätt och betade också i sig lite granris. Sum gnäggade till honom:

- Nu ska vi ge oss av i gen. Sum börjar att skritta söderut och Windy skrittar på bredvid henne. Dom går tills Sum stannar för att dricka lite ur en bäck och Windy dricker lite han också. sedan vandrar dom vidare. Dom vandra i några timmar tills dom kommer till en kulle. Sum vet att flocken är bakom kullen. Hon stannar så att Windy kan dia. Windy diar till Sum börjar att skrittar framåt. Han slutar att dia för han vet att Sum började gå för att han skulle sluta att dia. Sum gick upp för kullen med Windy bakom sig. Windy började att trava upp för. När han nått toppen på kullen gnäggar han till Sum. Sum travar uppför och fram till Windy.

- Detta är din fars flock. Gnäggar hon till Windy. Windy ser ut över den stora flocken och blir lite förvirrad av hur många hästar det är.